På  författarskolan fick jag höra att det gällde att undvika ordet "plötsligt". Jag blev mäkta förvånad. Nu läser jag i Kerstin Ekmans bok Grand final i skojarbranschen följande: "Plötsligt - och det är egentligen ett ord som bör undvikas i litteraturen - reste hon sig. Men det skedde verkligen utan förvarning..." En god författare antas alltså kunna skriva så att plötsligheten framgår, det vill säga förmår gestalta "plötsligt" , inte bara skriva ut ordet. Kerstin Ekman höjer sig suveränt över detta förbud, dock med brasklappen att hon visste vad hon gjorde. Jag undrar om hon inte rent av hånar förbudet, så säker och prisbelönad som hon är!