"Litteratur lever av litteratur" låter Kerstin  Ekman en person säga i sin roman.

På ett annat ställe läste jag om någon som sa att den som aldrig sett en dikt inte heller skulle komma på att skriva en.

Det tror jag.

Men långt innan skriv- och läskonsten kom, måste det ha funnits människor med poetisk talang likaväl som idag. Hur tog det sig uttryck, kan man tänka? Bortsett från folkvisorna förstås som väl "alltid" funnits. Jag tror att poeter såg poesi i naturen innan bokstäverna fanns. Stenar, stigar, löv, fåglars flykt, kullar, djurs läten, vädrets växlingar, gropar, molnformationer, isfläckar, solkattor, vågor, gransus, någons leende - allt kan upplevas poetiskt, utan ord och bokstäver.

Men det litterära uttrycksbehovet har alltså inte uppstått förrän bokstäverna kom: "Litteratur lever av litteratur".