"Var hälsad sköna morgonstund."

Min hemsockens kyrka i sydöstra Småland

är en av landets två kyrkor där julottan

börjar klockan 4 på morgonen.

Som barn  blev vi väckta klockan 3

för att hinna fram till  inledningspsalmen.

Egenmäktigt förfarande

Har just avslutat Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande. Romanen handlar om en enda sak - hur Ester Nilsson kämpar för att få Hugo Rasks kärlek. Han är inte intresserad av henne, hon förnedrar sig intill självutplåningens gräns samtidigt som hon vet att hon gör det och att det inte kommer att hjälpa. Detaljer som om hon ska ha jackan knäppt eller litet öppen när hon pratar med honom första gången visar nivån på osäkerheten och det livsviktiga i att vara rätt. Att kämpa mot att ringa, att ändå ringa och att mötas av oförstående är en annan detalj i den vånda som genomsyrar romanen från början till slut. Mycket skickligt och giltigt för många.

Själv är jag glad att vara långt förbi sådana förhållanden. Hoppas att Lena Andersson får Augustpriset som plåster på Esters sår.

Alla behövs / Alla ska med

Moderaternas slogan är Alla behövs.

Socialdemokraternas Alla ska med.

Jag noterar likheten att vända sig till Alla

Men det ligger en värld emellan:



Socialdemokraterna som likt råttfångaren

i Hameln vill ha alla med.

Moderaterna som ser människor somt myror

i en stack dit alla drar sitt strå.

Det magiska klockslaget ett

Vad står det för,

 att vissa människor jublar och gråter

över vem som blir

årets nobelpristagare i litteratur,

vad står det för,

att vissa köar med klockan i hand

för att  kunna rusa in och köpa en bok

så snart  Svenska akademin

tillkännagett sitt val?

Böckerna har ju funnits där hela tiden,

har varken blivit bättre eller sämre

efter klockslaget ett.

Fast man inte tror det

Man cyklar till arbetet och vet att

man en dag ska gå i pension,

man lever och vet att man en dag ska dö.


Dagarna rullar som de alltid har rullat

och en dag är den sista - sägs det -

fast man inte tror det

när man lever och

dagarna rullar som de alltid har rullat.

Brottslighet var ordet

Ett "underrättelsematerial som bottnar i brottslighet"

sa Skånes polismästare Klas Johansson.

Brottslighet var ordet.

Registrering efter folkgrupp är brottsligt.

Högt i tak ger mer syre.

"Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem".

Det ropas på avgång för nya ministern Elisabeth Svantesson som  hyst  impopulära åsikter om abort och samkönade äktenskap. Jag förstår inte den kritiken. Har vi inte åsiktsfrihet?  Har vi inte yttrandefrihet? Vad är denna frihet värd om det inte finns plats för fler än en åsikt? Upplysningsfilosofernas stolta ord ovan verkar inte alls gälla. Och att ministern säger att hon idag ställer sig bakom regeringens syn, den allmänt accepterade, tycks inte heller ta. Skulle till exempel frågan om abort vara så enkel att det bara finns ett svar? Nej, det är den inte. Frågan om abort är "komplex". Precis som Svantesson "har mage" att säga.

Leve rätten till fria åsikter!

Klasskamp med blanka vapen

Statliga Skolinspektionen har stängt en skola,

överklasskolans styrelse vill att den öppnar igen.

Båda parters vapen: "elevernas bästa".

Alla elevers eller bara vissas är  frågan.

Det skulle kunna vara sant.

Var det sant eller inte det där med den femtonårige Enqvist och den femtioettåriga kvinnan i romanen Liknelsen, undrar folk. Jag har inte läst romanen, däremot flera recensioner och alla har sagt något om detta förhållande. Verklighet eller påhitt?  Man vill veta, antagligen även de som försöker förhålla sig kalla till frågan. Är det inte sant ska han inte kalla det en självbiografi, skrev någon argt i en blogg, och är det sant är det svekfullt mot kvinnan som han lovade tystnad, menade samma person.

Det betydelsefulla är själva skildringen, verklig eller påhittad, kan man tycka. Men - det går inte att komma förbi - "verklighet" slår fiktion.

Fick en gång dilemmat verklighet/fiktion förklarat för mig: "Det skulle kunna vara sant."

Ja just det, det skulle kunna vara sant, det får den som läser romaner nöja sig med.

Verkligheten vs drömmen

Ett kvinnligt diktjag ger sig med hull och hår åt en okänd man. Man förstår att han gömmer en hemlighet, att det kan sluta illa. Jag läser och läser, vill veta vad som ska komma. Ofta stannar händelseförloppet upp av att diktjaget berättar en dröm, dessa drömmar hoppar jag över, vill snabbt få veta hur det går i verkligheten, så spännande är det. Efteråt slår det mig att jag själv grovt låtit mig förledas, av fiktionen som fick mig att ”tro” att det i romanen skulle finnas en ”verklighet”, en sanning i motsats till drömmarna som bara skulle vara "fantasi", så skickligt berättat var det.
Existensen på sin spets handlar det om i romanen Ge sig hän av Pia Tafdrup.

Till vem som helst.

Du ledsna människa

som med vidöppen dörr

låter alla komma in;

stäng om dig

sätt upp gardiner, inred.

Låt självkänslan få en plats.

Öppna sen en lucka.

Balen

Hallå, är det någon här?

Jag hade sytt mig en blåsa i siden och lagt ut ett foto på Facebook,  fick många "lajks" och "Wow" och "Snyggt". Men i verkliga livet, på balen,  där var det ingen som sa något för där var alla andra lika snygga och lika upptagna av sin egen kreation; verkligheten överträffade inte dikten. Inspirerades till att för mig själv läsa  Balen av Gustaf Fröding, en kul dikt,  fast där handlade det om adel i stället för gemena  lärare och studenter, likhet: viljan att synas i festkläder.

Nu spökar det i trapporna
och i tamburen bland kapporna
den gamla goda tiden
hörs frasa genom siden
fru Uggla seglar in.
Och gammaldags är stilen i airen och profilen
där sjuttio år fått rita
sin skrift i hennes vita
och högvälborna skinn

Men stolt hon bär mantiljen än
och stramt hon styr familjen än

så hård mot vind och väder

som fordom hennes fäder

vid Lech och Holofzin.

Nu skramlar barceltterna

nu nickar nackrosetterna

och så med spel och fanor

och stass och ståt och anor

fru Uggla seglar in.             

---  (ur Balen av Gustaf Fröding)

De tystades språk

Du har en bil - jag har ingen.

Nu har inte du heller någon.

Språk?

”A riot is the language of the unheard.” (Martin Luther King)

Gardera med beteckningen roman.

Folk vill inte ha fiktion, folk vill ha det nakna jaget. 

"Att skriva fiktion är som att köra bil iförd clownkostym", skrev någon.

Bort med clownkostymen, tycker folk, kör i jeans! 

Knausgårds Min kamp, 

Noréns Dagbok, 

Stig Larssons När det känns att det håller på ta slut

- ju mer av barfotajaget desto intressantare, tycker folk.

Gardera med beteckningen roman!

Mors lille Olle blues

Bokhandeln saluför - mot sina intressen -

elektroniska läsplattor litet i ett hörn.

Och biblioteken lånar lika kluvet ut e-böcker

trots en påförd kostnad av tjugo kronor per bok.

Allt i försök att blidka den digitala björnen;

"...Nalle han slukar mest allt var där är

hör du jag tror att du tycker om bär."

Kalla fakta

Vad i världen kan man lita på?


Ska man lita på marknaden där

aktörerna strävar efter vinstmaximering

eller ska man lita på politikerna där

aktörerna strävar efter  folkets röster?


Vad i världen kan man lita på?

Sig själv. Det är allt man  har.

Scillan blommar överdådigt

Scillan blommar överdådigt

sprider sig över alla bräddar

fyller gräsmattor i parkerna

som blir blå i stället för gröna.


Och sen nyligen är det vatten

i stället för is i trädgårdsdammen;

grenar och himmel speglar sig

i  rundeln under plommonträdet.


Blå himmel, blått gräs och

blått i dammen -  det är vår.

"Fatta får ni göra själva."

"Jag har berättat allt som det var. Fatta får ni göra själva"

skriver  PO Enqvist i sin nya roman.

Så tillitsfullt att inte bekymra sig om att bli förstådd

utan bara säga som det "är" och att sen

låta det vara upp till var och en att "fatta".

Inga hundöron men fler granar

Läser min första bok på läsplattan Sony Reader;

satt hemma på lördagskvällen och på någon minut

hade jag önskad roman i min hand på lån från biblioteket

lade upp benen och började läsa utan att ha förflyttat mig en meter.

Tänkte förtjust att ingenting säger att en bok ska vara

av papper om än det varit så i hundratals år.


Som en motkraft  märks ett ökat intressen för vackra  pappersböcker

 - likt när granen är hotad och börjar sätta kottar:

i Anne Carsons NOX är  det lekfulla hanterandet av själva pappret

en del av verket, som det ser ut på en google-sida,

på en annan sida såg jag en pappersbok som var gjord så att

den i en sorts bondage skulle skulle knytas upp med snören från tre håll.


Den digitala revolutionen sluter  den gutenbergska parentesen.

Hot

Satt på riksdagsläktaren och reflekterade över att ledamöterna i salen

var färre än de säkerhetsvakter jag fick möta för att komma in.

Fick i huvudet Aspenströms rader:

"Varför spärrar ni förstädernas gator?

De ni väntar passerar inte förstäderna."

Fåglar

Jag låg på bryggan naken då en häger
stod ljudlöst, kommen som från ingenstans,
bakom och lät mig på mitt hårda läger

död som en sten bli kvar i solens glans.
Landskapet hade fått en annan mening.
Jag ägde inte bryggan. Den var hans.       (Hjalmar Gullberg)

Gåshud...

Jag läser romanen "Fåglarna" av T. Vesaas där morkullor får makt över huvudpersonen men medan diktjaget hos Gullberg blir tillintetgjord av fågelns blotta närvaro, inleder huvudpersonen hos Vesaas dialog med morkullan, skriver fågelskrift och får svar som bara han förstår. 

Vad fåglar kan betyda!

I litteraturen grips jag av magin - i levande livet finns de bara där.

Stenbeck hade roligt

Stenbeck hade roligt;

lekte med klossar likt ett barn

- genial, egocentrisk -

på den mycket förmögne mannens höga nivå.

Karamell eller kantarell?

Går det att i en dikt översätta det svenska ordet "kantarell"
med det kinesiska   ordet för "karamell"?

Absolut inte, menade akademiledamoten Göran Malmqvist.
Klart att det gör, menade poeten Li Li i ett känt bråk härförleden.

Funderar på när jag läser Mo Yan
vad en översättning egentligen gör med ett verk;
är det Mo Yans ord jag läser, eller
är det översättaren Anna Gustafsson Chens ?

Vilken hållning har hon till översättning?
Malmqvists eller Li Lis?

Vilken hållning har översättare överhuvudtaget?

En översättare är en som belägrar ett verk och
som efter eget skön sätter svensk språkdräkt på,
på det att vi annars inte skulle få tag i verket.

Men karamell eller kantarell, vem vet?