Var på ett möte i Lundensiska litteratursällskapet
där årets nobelpristagare Mo Yan presenterades.
Mot slutet kom den oundvikliga frågan:
Var det rätt att ge honom, kommunisten, världens finaste pris?
Ja, sa somliga, andra Nej.
Tänkte: någonstans går gränsen;
omöjligt till exempel att ge en Hitler detta pris
vore han än en skribent i världsklass.
Bara det, tänkte jag sen,
att en skribent i världsklass
aldrig kan vara en Hitler,
en skribent i världsklass kan aldrig vara ensidigt ond.
Vem Mo Yan är, får man veta om man läser hans böcker,
som mycket förtjuste Anders Mortensson sa.
Och vad gäller Kina, var det märkligt vad allting går bra
- utom att ge någon nobelpris i litteratur.
Idag säger skolministern
att mandarin ska bli ett skolspråk som franskan och tyskan.
Inte ett ord om att hålla sig på sin kant när det gäller annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar