När man gått vilse ska man stanna och koka kaffe. Man tar fram skogspannan, slår i en näve kaffe och ser lågorna slicka fram värmen. Då lugnar man ner sig. Då börjar man tänka igen. Man tittar bakåt i stället för framåt, det är ju trots allt därifrån man kommit. (Mikael Niemi)
"Kliniskt fritt från alla försök till prolematiseringar eller genusanalys", berömmer Jens Liljestrand i Sydsvenskan idag Niemi i antologin MEN, en nyutgiven samling mansberättelser.
Läste igår en kinesisk novell från 1930-talet som hette "Mannen", vilken handlar om en fattig bonde vars fru gett sig av till stan för att "göra affärer". Den här mannen tog, likt Niemi, det också mycket lugnt, ända tills han en helg gick för att hälsa på, ville prata litet om griskultingarna och annat där hemma. När hon aldrig fick tid började han gråta, vilket rörde frun så mycket att hon följde med hem igen. Så enkelt var det med det; utsökt finstämt i en värld av hårt kroppsarbete, opium och prostitution.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar