Hål håller.

Läste följande av Osip Mandelstam och blev förtjust.

"Det är en fråga om skilda förhållningssätt: i kringlan är det för mig hålet som är det vikigaste. Men degen då? Kringlan kan man sätta i sig men hålet blir kvar.
     Verkligt arbete är en brysselspets och det vikigaste i den är det som mönstret bygger på: luft, perforering, frånvaro."

Detta apropå hur lyrik kommer sig - luft, perforering, frånvaro.

Brysselspets- bara namnet är en rysning.

"Lycka till, du!"

"Lycka till, du", sa Annie Lööf till Löfven på valnatten.

Efter nederlaget ett par månader senare ett försmädligt:

"Så går det när man inte är förberedd och ..." (minns inte)


Allt medan SD utstrålar ett skrämmande självförtroende:

röstar dels på sitt eget förslag och dels på Alliansens

- rakt emot den egna huvudfrågan -

beredda att fälla varje regering som inte går deras väg.


Annie Lööf kommer att bli varse vilka SD är

om hon inte förstår att hålla en hyggligare samarbetston.

Utan namn

Norra halvklotets höst

är södra halvklotets vår.

Det vet svalan.

I stiglöst land

Om det gick att sända ner en spegel i själen

skulle hon se ett stort fält där fåglar häckar 

och höga segel far i avlägsna vatten. 

Högt och lågt, nära och fjärran. 

Och sig själv på vandring i stiglöst land

buren av en oerhörd önskan 

att få leva länge i denna vackra värld.

Korken har släppt

Läser att egenutgivningen av böcker ökar starkt. Och att tidningarna får sig recensionsexemplar tillskickade i allt större omfattning. Samtidigt som tidningarna alltså måste skära ner personal på grund av den teknik som gör det möjligt att så lätt ge ut egna böcker. En amerikansk tidning röt till: Sluta skicka era böcker! De är 1) alldeles för många och 2) alldeles för dåliga. Sydsvenskan lär få i snitt ett tjugofemtal om dagen. Antingen kommer egenutgivningen att minska när författaren märker att det inte går att nå ut. Eller växer det fram digitala plattformar som ersätter tidningarnas brist på personal och utrymme. Jag tror på det senare. Korken har släppt, anden i flaskan är lös.

God morgon, världen!

Journalister sägs upp och tidningar slås samman när läsare och annonsörer går över till nätet,  det är dåliga tider, journalister och traditionella media har en svår arbetsmarknad. Liberale debattören Johan Norberg kåserade igår i ett inslag i P1 om denna journalisternas kris men vände det till att det inte alls var någon kris. Tvärtom, det är lysande tider - för j o u r n a l i s t i k.
    Framtiden är mediaföretag på nätet, sa han; vi får oändligt många fler åsikter, kommentarer och nyheter världen över att välja mellan. Så långt vi har språkkunskaper, förstås. I princip alla kan yttra sig och i princip alla kan ta del därav, när ordet släpps loss från tryckpressarna. Yrken kommer och går. Strukturomvandlingar gör ont för de drabbade men är obönhörliga.
     Radioprogrammet hette, passande nog, God morgon världen!

Proportioner, tack.

Timmarna efter regeringsutnämningen var det dags att leta lik i lasten. Några av ministrarna hade haft betalningsanmärkning hos kronofogden för skulder på ett par tusenlappar, någon hade haft svart barnvakt på 70-talet, någon hade det och det. Dock har det inte varit tal om några avgångar än som på förra regeringens tid då flera ministrar ombads gå redan i inledningsskedet. Jag tycker att kulturminister Alice Bah Kuhnkes sätt att bemöta kritiken mot att hon som femtonåring varit på en MUF-fest var härligt avväpnande:

"Det var en rolig fest, den ska de ha credd för."

Här är det Alice Bah som ska ha credd. För inte ska man bortförklara sig, tappa ansiktet eller avgå och dra i väg med hela sin kompetens för gamla förseelser av mindre vikt eller för det som, likt att delta på MUF-festen, inte ens var någon förseelse. Som om fullkomlig felfrihet, med skandalmedias mått mätt, vore allra mest värt, det är det inte. Proportioner, tack.

Frihet, jämlikhet och brod- systerskap?

Jag hörde i kväll förre kulturministern Bengt Göransson (s) tala om vikten av att kunna tänka själv. Socialdemokrat hade han alltid varit och skulle så förbli, sa han. Men jag tyckte att han motsade sig själv där. Skulle det inte för en tänkande människa kunna gå att omvärdera en gammal övertygelse? "Frihet, jämlikhet och broderskap" var kungsord för honom, menade han  och betonade det viktiga i att inte som de borgerliga först tänka på finanseringar. Men det låter ju precis som FI, tänkte jag. Med skillnaden att broderskap byts mot systerskap, förstås. Hade velat fråga honom om inte FI var den moderna tidens svar på den gamla parollen om frihet och jämlikhet. Tyvärr för mycket folk omkring honom för det.

En fri själ

Birgitta Stenberg hyllas för sitt stora mod, för sin förmåga att leva ett helt fritt liv, inte ens döden skrämde henne. "Alles gut" lär ha varit hennes sista ord. Hon gjorde allt hon ville, stack in huvudet i miljöer andra rös över, levde medvetet farligt, var varm, vänfast och helt utan hämndbegär, sägs det. Hon kunde ha dött ung, det gjorde hon inte, blev över åttio år och utan att alls ses som "gammal dam". Man kan jämföra henne med Kerstin Thorvall som också är känd för att leva ut och göra som hon ville dock med den stora skillnaden att Birgitta Stenberg aldrig gav intryck av att plågas av dåligt samvete, tvärtom, hon njöt. Jag undrar om hon medvetet valde bort barn. Med barn hade hon varit begränsad.

Fårakläder

Islamism är den stora faran likt nazismen en gång var,

menade Jimmie Åkesson i sitt sommartal i Sölvesborg,

dragandes alla muslimer över en kam,

som om islam och islamism vore samma sak.


Åkesson som velat rensa i sitt parti och göra det rumsrent inför valet

visade vargtassen och fick applåder.

Okänd flicka böjd över en roman

Dagen när en viss författare fick sitt första stora litterära pris kände han tomhet, skriver han i en episod i sin självbiografi. Stor uppvaktning, mycket folk. Han smet ut efter luft och fick på ett café se en okänd flicka i femtonårsåldern sitta uppslukad av en roman av André Gide. Ståhejet kring hans pris fick proportioner. Vad som egentligen betydde något var detta: textens möte med läsare, som likt denna flicka läste bortom allt vad priser och uppmärksamhet hette.

Alldeles normal

Han var en alldeles riktig människa,

sa han.

Om fem år skulle han vara alldeles normal,

sa han.

Den sjätte juni 2014

I Ukraina vill delar av befolkningen tillhöra Ryssland

medan andra delar lika mycket vill tillhöra EU

och över alltihop svävar USA/EU och Ryssland 

- liksom stormakterna i öst och väst en gång 

svävade över folken i Korea, Cuba och Vietnam.

Och idag firar Sverige sin nationaldag med stärkt försvar.

I Normandie firas Dagen D, dagen då tyskarna skulle knäckas

och ryssarna hindras att komma först.

Nationalism och storpolitik lever medan Alliansen dansar och sjunger

och prinsessan Estelle i Sverigedräkt hoppar och vinkar från sin balkong.

Det börjar i ordlöshet

LUFS, Lunds universitets författarskola, firade 10-årsjubileum på Mejeriet i Lund idag. Panelsamtal med etablerade författare och uppläsning av studenter samt avslutande fest på kvällen. "Det börjar i ordlöshet", sa Monika Fagerholm om skapandet av litteratur. Har hört Birgitta Trotzig säga samma sak. Dagens fråga: hur nå ut med sitt manus när de stora förlagen krymper sin utgivning? Jo, det växer ett underjordiskt arbete som hittar nya kanaler, fick man höra. Det tror jag. Och det är spännande. Fagerholm formulerade det som att det för henne intressanta inte var, att vara Författare utan vad hon kunde skapa.

Förundran

Innehållet i en dikt jag glömt namn och författare på:

En kvinna kom ut i trädgården på morgonen, ställde sig i mitten och räknade blommorna. Då kom en trollslända och slog sig ner på hennes hårnål av jade.


...ställde sig i mitten...trollslända...hårnål av jade


Något så suveränt exakt, skört och obetydligt

för tusen år sen nedtecknat av någon i Kina

som tyckte att det var något.

Och att denna lilla vardagshändelse man inte ens skulle ha tänkt på,

har singlat sig fram genom världshistoria och språkskillnader

och, som sagt, har överlevt i tusen år!

"I stenbrotten vid Syrakusa där sutto vi och gräto."

"I stenbrotten vid Syrakusa där sutto vi och gräto"

lyder en rad ur "Hill, Hill, Hill" av Jesper Svenbro.

Det handlar om målaren Carl Fredrik Hill

som i Svenbros dikt iscensätter de gamla grekernas

misslyckade försök att behålla sin storhet.


Det är så sorgligt:

Själv berövad sin makt; sin hälsa och sin skaparkraft,

sitter Hill i morgonrock vid sin fars gamla skivbord

hemma i Lund och lever sig in  i grekernas förlust:

"I stenbrotten vid Syrakusa där sutto vi och gräto."


Hundra år efteråt säljer hans tavlor för miljoner.

Herr Keuner

Hörde igår teatermannen Ulf Gran tala om Brechts Herr Keuner som han just översatt till svenska. Åttiosex år gammal satt han rak i ryggen i strikt kavaj med skjorta och slips och talade avskalat om Herr Keuner, som han sextio år tidigare hade skrivit en trebetygsuppsats om och sen dess haft att göra med. Sällan har jag hört någon utstråla sådan djup kunnighet.

     Han fick frågan om han trodde att Brecht ansåg människan vara ond eller god. "Ond, mest ond" blev hans förtjusta svar. 

Dikt av Auden

Läste denna dikt av Auden och blev helt tagen. Förstår genom google att dikten är allmänt bekant. Jag undrar bara, vem var det Auden syftade på när han skrev denna dikt? Vem var död? Påminner litet om Erik Lindegrens "...när alla tågen gått och alla klockor stannat..." i Arioso. Båda dikterna handlar om att någon är död men Auden skönmålar inte som Lindegren gör när han skriver "Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans..." I Audens dikt är det bara slut.

Begravningsblues

Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: "Han är Död",
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

Wystan Hugh Auden, 1907-1973 
Tolkning: Bengt Jangfeldt

Som en liten pojke

Byggherren Percy Nilsson i Malmö

får böta 100 000 kronor för att

ha borrat hål i Glassbilens däck.

En mäktig man har betett sig som en liten pojke.