Jag hade sytt mig en blåsa i siden och lagt ut ett foto på Facebook, fick många "lajks" och "Wow" och "Snyggt". Men i verkliga livet, på balen, där var det ingen som sa något för där var alla andra lika snygga och lika upptagna av sin egen kreation; verkligheten överträffade inte dikten. Inspirerades till att för mig själv läsa Balen av Gustaf Fröding, en kul dikt, fast där handlade det om adel i stället för gemena lärare och studenter, likhet: viljan att synas i festkläder.
Nu spökar det i trapporna
och i tamburen bland kapporna
den gamla goda tiden
hörs frasa genom siden
fru Uggla seglar in.
Och gammaldags är stilen i airen och profilen
där sjuttio år fått rita
sin skrift i hennes vita
och högvälborna skinn
Men stolt hon bär mantiljen än
och stramt hon styr familjen än
så hård mot vind och väder
som fordom hennes fäder
vid Lech och Holofzin.
Nu skramlar barceltterna
nu nickar nackrosetterna
och så med spel och fanor
och stass och ståt och anor
fru Uggla seglar in.
--- (ur Balen av Gustaf Fröding)
--- (ur Balen av Gustaf Fröding)
