För Hjalmar Söderberg tycks det ha handlat om "köttets lust och själens obotliga ensamhet" vad han än skrev om. Hittade en biografi om den kvinna som sägs ha varit upphov till alltsammans, nämligen en Maria von Platen, skånsk adelsfru som lämnade man och barn för att få leva i Stockholm bland konst och litteratur.
Von Platen lär i Stockholm ha haft en sällsam förmåga att attrahera den ena författaren efter den andra, Söderberg var bara en av dem hon på eget initiativ inledde ett inte särskilt långt förhållande med. För honom blev hon hans livs kärlek, verkar det som, medan han kanske inte betydde fullt så mycket för henne. Biografin, "Ett liv på egna villkor" av Kurt Mälarstedt visar att Maria von Platen stått modell både för Gerturd i pjäsen med samma namn, för Fru Gregorius i "Doktor Glas" och för Lydia i "Den allvarsamma leken". Alla dessa porträtt visar samma sak:
en kvinna som vill leva sitt eget liv och som blir respekterad och älskad för det, och en ledsen och ytterst medkännande författare därtill.
en kvinna som vill leva sitt eget liv och som blir respekterad och älskad för det, och en ledsen och ytterst medkännande författare därtill.
Nu förstår jag varför Doktor Glas kunde begå mord för att låta Fru Gregorius slippa sitt äktenskap; författaren ville göra allt för sin musa.
