Utan namn

Norra halvklotets höst

är södra halvklotets vår.

Det vet svalan.

I stiglöst land

Om det gick att sända ner en spegel i själen

skulle hon se ett stort fält där fåglar häckar 

och höga segel far i avlägsna vatten. 

Högt och lågt, nära och fjärran. 

Och sig själv på vandring i stiglöst land

buren av en oerhörd önskan 

att få leva länge i denna vackra värld.

Korken har släppt

Läser att egenutgivningen av böcker ökar starkt. Och att tidningarna får sig recensionsexemplar tillskickade i allt större omfattning. Samtidigt som tidningarna alltså måste skära ner personal på grund av den teknik som gör det möjligt att så lätt ge ut egna böcker. En amerikansk tidning röt till: Sluta skicka era böcker! De är 1) alldeles för många och 2) alldeles för dåliga. Sydsvenskan lär få i snitt ett tjugofemtal om dagen. Antingen kommer egenutgivningen att minska när författaren märker att det inte går att nå ut. Eller växer det fram digitala plattformar som ersätter tidningarnas brist på personal och utrymme. Jag tror på det senare. Korken har släppt, anden i flaskan är lös.

God morgon, världen!

Journalister sägs upp och tidningar slås samman när läsare och annonsörer går över till nätet,  det är dåliga tider, journalister och traditionella media har en svår arbetsmarknad. Liberale debattören Johan Norberg kåserade igår i ett inslag i P1 om denna journalisternas kris men vände det till att det inte alls var någon kris. Tvärtom, det är lysande tider - för j o u r n a l i s t i k.
    Framtiden är mediaföretag på nätet, sa han; vi får oändligt många fler åsikter, kommentarer och nyheter världen över att välja mellan. Så långt vi har språkkunskaper, förstås. I princip alla kan yttra sig och i princip alla kan ta del därav, när ordet släpps loss från tryckpressarna. Yrken kommer och går. Strukturomvandlingar gör ont för de drabbade men är obönhörliga.
     Radioprogrammet hette, passande nog, God morgon världen!

Proportioner, tack.

Timmarna efter regeringsutnämningen var det dags att leta lik i lasten. Några av ministrarna hade haft betalningsanmärkning hos kronofogden för skulder på ett par tusenlappar, någon hade haft svart barnvakt på 70-talet, någon hade det och det. Dock har det inte varit tal om några avgångar än som på förra regeringens tid då flera ministrar ombads gå redan i inledningsskedet. Jag tycker att kulturminister Alice Bah Kuhnkes sätt att bemöta kritiken mot att hon som femtonåring varit på en MUF-fest var härligt avväpnande:

"Det var en rolig fest, den ska de ha credd för."

Här är det Alice Bah som ska ha credd. För inte ska man bortförklara sig, tappa ansiktet eller avgå och dra i väg med hela sin kompetens för gamla förseelser av mindre vikt eller för det som, likt att delta på MUF-festen, inte ens var någon förseelse. Som om fullkomlig felfrihet, med skandalmedias mått mätt, vore allra mest värt, det är det inte. Proportioner, tack.

Frihet, jämlikhet och brod- systerskap?

Jag hörde i kväll förre kulturministern Bengt Göransson (s) tala om vikten av att kunna tänka själv. Socialdemokrat hade han alltid varit och skulle så förbli, sa han. Men jag tyckte att han motsade sig själv där. Skulle det inte för en tänkande människa kunna gå att omvärdera en gammal övertygelse? "Frihet, jämlikhet och broderskap" var kungsord för honom, menade han  och betonade det viktiga i att inte som de borgerliga först tänka på finanseringar. Men det låter ju precis som FI, tänkte jag. Med skillnaden att broderskap byts mot systerskap, förstås. Hade velat fråga honom om inte FI var den moderna tidens svar på den gamla parollen om frihet och jämlikhet. Tyvärr för mycket folk omkring honom för det.

En fri själ

Birgitta Stenberg hyllas för sitt stora mod, för sin förmåga att leva ett helt fritt liv, inte ens döden skrämde henne. "Alles gut" lär ha varit hennes sista ord. Hon gjorde allt hon ville, stack in huvudet i miljöer andra rös över, levde medvetet farligt, var varm, vänfast och helt utan hämndbegär, sägs det. Hon kunde ha dött ung, det gjorde hon inte, blev över åttio år och utan att alls ses som "gammal dam". Man kan jämföra henne med Kerstin Thorvall som också är känd för att leva ut och göra som hon ville dock med den stora skillnaden att Birgitta Stenberg aldrig gav intryck av att plågas av dåligt samvete, tvärtom, hon njöt. Jag undrar om hon medvetet valde bort barn. Med barn hade hon varit begränsad.