Brottslighet var ordet

Ett "underrättelsematerial som bottnar i brottslighet"

sa Skånes polismästare Klas Johansson.

Brottslighet var ordet.

Registrering efter folkgrupp är brottsligt.

Högt i tak ger mer syre.

"Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem".

Det ropas på avgång för nya ministern Elisabeth Svantesson som  hyst  impopulära åsikter om abort och samkönade äktenskap. Jag förstår inte den kritiken. Har vi inte åsiktsfrihet?  Har vi inte yttrandefrihet? Vad är denna frihet värd om det inte finns plats för fler än en åsikt? Upplysningsfilosofernas stolta ord ovan verkar inte alls gälla. Och att ministern säger att hon idag ställer sig bakom regeringens syn, den allmänt accepterade, tycks inte heller ta. Skulle till exempel frågan om abort vara så enkel att det bara finns ett svar? Nej, det är den inte. Frågan om abort är "komplex". Precis som Svantesson "har mage" att säga.

Leve rätten till fria åsikter!

Klasskamp med blanka vapen

Statliga Skolinspektionen har stängt en skola,

överklasskolans styrelse vill att den öppnar igen.

Båda parters vapen: "elevernas bästa".

Alla elevers eller bara vissas är  frågan.

Det skulle kunna vara sant.

Var det sant eller inte det där med den femtonårige Enqvist och den femtioettåriga kvinnan i romanen Liknelsen, undrar folk. Jag har inte läst romanen, däremot flera recensioner och alla har sagt något om detta förhållande. Verklighet eller påhitt?  Man vill veta, antagligen även de som försöker förhålla sig kalla till frågan. Är det inte sant ska han inte kalla det en självbiografi, skrev någon argt i en blogg, och är det sant är det svekfullt mot kvinnan som han lovade tystnad, menade samma person.

Det betydelsefulla är själva skildringen, verklig eller påhittad, kan man tycka. Men - det går inte att komma förbi - "verklighet" slår fiktion.

Fick en gång dilemmat verklighet/fiktion förklarat för mig: "Det skulle kunna vara sant."

Ja just det, det skulle kunna vara sant, det får den som läser romaner nöja sig med.

Verkligheten vs drömmen

Ett kvinnligt diktjag ger sig med hull och hår åt en okänd man. Man förstår att han gömmer en hemlighet, att det kan sluta illa. Jag läser och läser, vill veta vad som ska komma. Ofta stannar händelseförloppet upp av att diktjaget berättar en dröm, dessa drömmar hoppar jag över, vill snabbt få veta hur det går i verkligheten, så spännande är det. Efteråt slår det mig att jag själv grovt låtit mig förledas, av fiktionen som fick mig att ”tro” att det i romanen skulle finnas en ”verklighet”, en sanning i motsats till drömmarna som bara skulle vara "fantasi", så skickligt berättat var det.
Existensen på sin spets handlar det om i romanen Ge sig hän av Pia Tafdrup.

Till vem som helst.

Du ledsna människa

som med vidöppen dörr

låter alla komma in;

stäng om dig

sätt upp gardiner, inred.

Låt självkänslan få en plats.

Öppna sen en lucka.

Balen

Hallå, är det någon här?

Jag hade sytt mig en blåsa i siden och lagt ut ett foto på Facebook,  fick många "lajks" och "Wow" och "Snyggt". Men i verkliga livet, på balen,  där var det ingen som sa något för där var alla andra lika snygga och lika upptagna av sin egen kreation; verkligheten överträffade inte dikten. Inspirerades till att för mig själv läsa  Balen av Gustaf Fröding, en kul dikt,  fast där handlade det om adel i stället för gemena  lärare och studenter, likhet: viljan att synas i festkläder.

Nu spökar det i trapporna
och i tamburen bland kapporna
den gamla goda tiden
hörs frasa genom siden
fru Uggla seglar in.
Och gammaldags är stilen i airen och profilen
där sjuttio år fått rita
sin skrift i hennes vita
och högvälborna skinn

Men stolt hon bär mantiljen än
och stramt hon styr familjen än

så hård mot vind och väder

som fordom hennes fäder

vid Lech och Holofzin.

Nu skramlar barceltterna

nu nickar nackrosetterna

och så med spel och fanor

och stass och ståt och anor

fru Uggla seglar in.             

---  (ur Balen av Gustaf Fröding)