Fåglar

Jag låg på bryggan naken då en häger
stod ljudlöst, kommen som från ingenstans,
bakom och lät mig på mitt hårda läger

död som en sten bli kvar i solens glans.
Landskapet hade fått en annan mening.
Jag ägde inte bryggan. Den var hans.       (Hjalmar Gullberg)

Gåshud...

Jag läser romanen "Fåglarna" av T. Vesaas där morkullor får makt över huvudpersonen men medan diktjaget hos Gullberg blir tillintetgjord av fågelns blotta närvaro, inleder huvudpersonen hos Vesaas dialog med morkullan, skriver fågelskrift och får svar som bara han förstår. 

Vad fåglar kan betyda!

I litteraturen grips jag av magin - i levande livet finns de bara där.

Stenbeck hade roligt

Stenbeck hade roligt;

lekte med klossar likt ett barn

- genial, egocentrisk -

på den mycket förmögne mannens höga nivå.

Karamell eller kantarell?

Går det att i en dikt översätta det svenska ordet "kantarell"
med det kinesiska   ordet för "karamell"?

Absolut inte, menade akademiledamoten Göran Malmqvist.
Klart att det gör, menade poeten Li Li i ett känt bråk härförleden.

Funderar på när jag läser Mo Yan
vad en översättning egentligen gör med ett verk;
är det Mo Yans ord jag läser, eller
är det översättaren Anna Gustafsson Chens ?

Vilken hållning har hon till översättning?
Malmqvists eller Li Lis?

Vilken hållning har översättare överhuvudtaget?

En översättare är en som belägrar ett verk och
som efter eget skön sätter svensk språkdräkt på,
på det att vi annars inte skulle få tag i verket.

Men karamell eller kantarell, vem vet?

Ett rött fält

"Det röda fältet" av Mo Yan är en förskräcklig  bok;  mycket våld; skära av öron, skinnflå ansikten, våldta, skjuta ihjäl blandat med artighet, fågelsång, blomdoft och vajande sädesfält. Det röda fältet är ett fält av sorghum, det vill säga sädesslaget durra och detta fält är på alla sätt i centrum; ett ställe att gömma sig i, att anfalla ifrån, att försörja sig på. Familjen framställer ett särskilt efterfrågat  brännvin av denna durra efter hemlig smaktillsättning: man pissar i brännvinskaren. Farmodern försökte pilla bort en kula hon fått in mellan tänderna när hon åt vildkanin, sådär håller det på. Har kommit drygt hundra sidor fram utan att längta efter fortsättningen, men för en gång skull kommer jag att fullfölja en roman jag värjer mig mot,  för det är något med den. Att Mo Yan inte gjort uttalanden mot den kinesiska regimen, vilket han kritiserats för, känns fjäderlätt jämfört med vad han skildrar här, fjäderlätt för att inte säga platt vore det att "tala" i stället för att skriva i det här fallet.

Leave a commen

Mittens rike når oss

Var på ett möte i Lundensiska litteratursällskapet
där årets nobelpristagare Mo Yan presenterades.
Mot slutet kom den oundvikliga frågan:
Var det rätt att ge honom, kommunisten, världens finaste pris?
Ja, sa somliga, andra Nej.
Tänkte: någonstans går gränsen;
omöjligt till exempel att ge en Hitler detta pris
vore han än en skribent i världsklass.
Bara det, tänkte jag sen,
att en skribent i världsklass
aldrig kan vara en Hitler,
en skribent i världsklass kan aldrig vara ensidigt ond.

Vem Mo Yan är, får man veta om man läser hans böcker,
som mycket förtjuste Anders Mortensson sa.
Och vad gäller Kina, var det märkligt vad allting går bra
 - utom att ge någon nobelpris i litteratur.
Idag säger skolministern
att mandarin ska bli ett skolspråk som franskan och tyskan.
Inte ett ord om att hålla sig på sin kant när det gäller annat.

Ingen tvekan

Järnrör eller språkrör;

fascism eller demokrati

- det är frågan.


Så rätt, att etablerade partier

inte likt Hamlet tvekat:

"Sverigedemokraterna, Nej tack!"

Rum för lugn och ro

Bäst på bokmässan är att gå och sätta sig på Svenska kyrkans "Se människan"- scen. Där får man alldeles gratis se och lyssna på flera av de författare som för dyra pengar finns inne i seminariesalarna. Dessutom sitter man närmare, hör bättre, kan krana upp litet vatten eller låta sig bjudas på kaffe närhelst man önskar. Ett annat vattenhål är Rum för poesi, bara att gå in och sätta sig i ett tyst och svalt rum och lyssna på poeter hela dagen, om man vill. Själva mässhallarna är ett inferno av folk och skrän och av att gå fel i labyrinter; kartor hjälper inte, framkomligheten är noll. Vilsam avslutning blev för mig söndagens litterära gudstjänst i fullsatt storsal med stående besökare längs väggarna och vackra uppläsningar i andaktsfullt lugn.