Alldeles normal

Han var en alldeles riktig människa,

sa han.

Om fem år skulle han vara alldeles normal,

sa han.

Den sjätte juni 2014

I Ukraina vill delar av befolkningen tillhöra Ryssland

medan andra delar lika mycket vill tillhöra EU

och över alltihop svävar USA/EU och Ryssland 

- liksom stormakterna i öst och väst en gång 

svävade över folken i Korea, Cuba och Vietnam.

Och idag firar Sverige sin nationaldag med stärkt försvar.

I Normandie firas Dagen D, dagen då tyskarna skulle knäckas

och ryssarna hindras att komma först.

Nationalism och storpolitik lever medan Alliansen dansar och sjunger

och prinsessan Estelle i Sverigedräkt hoppar och vinkar från sin balkong.

Det börjar i ordlöshet

LUFS, Lunds universitets författarskola, firade 10-årsjubileum på Mejeriet i Lund idag. Panelsamtal med etablerade författare och uppläsning av studenter samt avslutande fest på kvällen. "Det börjar i ordlöshet", sa Monika Fagerholm om skapandet av litteratur. Har hört Birgitta Trotzig säga samma sak. Dagens fråga: hur nå ut med sitt manus när de stora förlagen krymper sin utgivning? Jo, det växer ett underjordiskt arbete som hittar nya kanaler, fick man höra. Det tror jag. Och det är spännande. Fagerholm formulerade det som att det för henne intressanta inte var, att vara Författare utan vad hon kunde skapa.

Förundran

Innehållet i en dikt jag glömt namn och författare på:

En kvinna kom ut i trädgården på morgonen, ställde sig i mitten och räknade blommorna. Då kom en trollslända och slog sig ner på hennes hårnål av jade.


...ställde sig i mitten...trollslända...hårnål av jade


Något så suveränt exakt, skört och obetydligt

för tusen år sen nedtecknat av någon i Kina

som tyckte att det var något.

Och att denna lilla vardagshändelse man inte ens skulle ha tänkt på,

har singlat sig fram genom världshistoria och språkskillnader

och, som sagt, har överlevt i tusen år!

"I stenbrotten vid Syrakusa där sutto vi och gräto."

"I stenbrotten vid Syrakusa där sutto vi och gräto"

lyder en rad ur "Hill, Hill, Hill" av Jesper Svenbro.

Det handlar om målaren Carl Fredrik Hill

som i Svenbros dikt iscensätter de gamla grekernas

misslyckade försök att behålla sin storhet.


Det är så sorgligt:

Själv berövad sin makt; sin hälsa och sin skaparkraft,

sitter Hill i morgonrock vid sin fars gamla skivbord

hemma i Lund och lever sig in  i grekernas förlust:

"I stenbrotten vid Syrakusa där sutto vi och gräto."


Hundra år efteråt säljer hans tavlor för miljoner.

Herr Keuner

Hörde igår teatermannen Ulf Gran tala om Brechts Herr Keuner som han just översatt till svenska. Åttiosex år gammal satt han rak i ryggen i strikt kavaj med skjorta och slips och talade avskalat om Herr Keuner, som han sextio år tidigare hade skrivit en trebetygsuppsats om och sen dess haft att göra med. Sällan har jag hört någon utstråla sådan djup kunnighet.

     Han fick frågan om han trodde att Brecht ansåg människan vara ond eller god. "Ond, mest ond" blev hans förtjusta svar. 

Dikt av Auden

Läste denna dikt av Auden och blev helt tagen. Förstår genom google att dikten är allmänt bekant. Jag undrar bara, vem var det Auden syftade på när han skrev denna dikt? Vem var död? Påminner litet om Erik Lindegrens "...när alla tågen gått och alla klockor stannat..." i Arioso. Båda dikterna handlar om att någon är död men Auden skönmålar inte som Lindegren gör när han skriver "Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans..." I Audens dikt är det bara slut.

Begravningsblues

Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: "Han är Död",
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

Wystan Hugh Auden, 1907-1973 
Tolkning: Bengt Jangfeldt