Verkligheten vs drömmen

Ett kvinnligt diktjag ger sig med hull och hår åt en okänd man. Man förstår att han gömmer en hemlighet, att det kan sluta illa. Jag läser och läser, vill veta vad som ska komma. Ofta stannar händelseförloppet upp av att diktjaget berättar en dröm, dessa drömmar hoppar jag över, vill snabbt få veta hur det går i verkligheten, så spännande är det. Efteråt slår det mig att jag själv grovt låtit mig förledas, av fiktionen som fick mig att ”tro” att det i romanen skulle finnas en ”verklighet”, en sanning i motsats till drömmarna som bara skulle vara "fantasi", så skickligt berättat var det.
Existensen på sin spets handlar det om i romanen Ge sig hän av Pia Tafdrup.

Till vem som helst.

Du ledsna människa

som med vidöppen dörr

låter alla komma in;

stäng om dig

sätt upp gardiner, inred.

Låt självkänslan få en plats.

Öppna sen en lucka.

Balen

Hallå, är det någon här?

Jag hade sytt mig en blåsa i siden och lagt ut ett foto på Facebook,  fick många "lajks" och "Wow" och "Snyggt". Men i verkliga livet, på balen,  där var det ingen som sa något för där var alla andra lika snygga och lika upptagna av sin egen kreation; verkligheten överträffade inte dikten. Inspirerades till att för mig själv läsa  Balen av Gustaf Fröding, en kul dikt,  fast där handlade det om adel i stället för gemena  lärare och studenter, likhet: viljan att synas i festkläder.

Nu spökar det i trapporna
och i tamburen bland kapporna
den gamla goda tiden
hörs frasa genom siden
fru Uggla seglar in.
Och gammaldags är stilen i airen och profilen
där sjuttio år fått rita
sin skrift i hennes vita
och högvälborna skinn

Men stolt hon bär mantiljen än
och stramt hon styr familjen än

så hård mot vind och väder

som fordom hennes fäder

vid Lech och Holofzin.

Nu skramlar barceltterna

nu nickar nackrosetterna

och så med spel och fanor

och stass och ståt och anor

fru Uggla seglar in.             

---  (ur Balen av Gustaf Fröding)

De tystades språk

Du har en bil - jag har ingen.

Nu har inte du heller någon.

Språk?

”A riot is the language of the unheard.” (Martin Luther King)

Gardera med beteckningen roman.

Folk vill inte ha fiktion, folk vill ha det nakna jaget. 

"Att skriva fiktion är som att köra bil iförd clownkostym", skrev någon.

Bort med clownkostymen, tycker folk, kör i jeans! 

Knausgårds Min kamp, 

Noréns Dagbok, 

Stig Larssons När det känns att det håller på ta slut

- ju mer av barfotajaget desto intressantare, tycker folk.

Gardera med beteckningen roman!

Mors lille Olle blues

Bokhandeln saluför - mot sina intressen -

elektroniska läsplattor litet i ett hörn.

Och biblioteken lånar lika kluvet ut e-böcker

trots en påförd kostnad av tjugo kronor per bok.

Allt i försök att blidka den digitala björnen;

"...Nalle han slukar mest allt var där är

hör du jag tror att du tycker om bär."

Kalla fakta

Vad i världen kan man lita på?


Ska man lita på marknaden där

aktörerna strävar efter vinstmaximering

eller ska man lita på politikerna där

aktörerna strävar efter  folkets röster?


Vad i världen kan man lita på?

Sig själv. Det är allt man  har.