onsdag 22 augusti 2012

Folkhat går igen

Jag läser "Och i Wienerwald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink. En judisk pojke som under andra världskriget skickas från Wien till Småland har huvudrollen. Berättelsen bygger på brev, skrivelser från myndigheter, artiklar, uttalanden från politiker, protokoll från möten med flera autentiska dokument. Alltihop visar att det fanns gott om nazister i Småland och Sverige och att judar var ett problem.

Så slår jag på nyheterna och får höra att somalier trakasseras i Småland idag, så illa att barnen inte vågar gå till skolan med följd att många familjer tvingats lämna trakten, så många som ett hundratal i den lilla orten Forserum i norra Småland. Vad skiljer från vad jag läser om i Åsbrinks bok? Att det är somalier i stället för judar och att rumsrena politiker idag uttalar sin avsky, vilket inte var fallet då, men likheterna är slående.

onsdag 1 augusti 2012

Het fråga

Ordet hen i stället för han eller hon
är ett sätt att göra kön ointressant;
det ska kvitta om det är en han eller en hon.

Inte bara att det ska kvitta,
det verkar - i frihetens namn -
vara direkt påbjudet
att inte fästa sig vid frågan
om det är en han eller en hon.

Så het är frågan -  tycks det.



onsdag 11 juli 2012

Hopplöst förälskad

För Hjalmar Söderberg tycks det ha handlat om "köttets lust och själens obotliga ensamhet" vad han än skrev om. Hittade en biografi om den kvinna som sägs ha varit upphov till alltsammans, nämligen en Maria von Platen, skånsk adelsfru som lämnade man och barn för att få leva i Stockholm bland konst och litteratur. 

Von Platen lär i Stockholm ha haft en sällsam förmåga att attrahera den ena författaren efter den andra, Söderberg var bara en av dem hon på eget initiativ inledde ett inte särskilt långt förhållande med. För honom blev hon hans livs kärlek, verkar det som,  medan han kanske inte betydde fullt så mycket för henne.  Biografin, "Ett liv på egna villkor" av Kurt Mälarstedt  visar att Maria von Platen stått modell både för Gerturd i pjäsen med samma namn, för Fru Gregorius i "Doktor Glas" och för Lydia i "Den allvarsamma leken". Alla dessa porträtt visar samma sak:

en kvinna som vill leva sitt eget liv och som blir respekterad och älskad för det, och en ledsen och ytterst medkännande författare därtill.

Nu förstår jag varför Doktor Glas kunde begå mord för att låta Fru Gregorius slippa sitt äktenskap; författaren ville göra allt för sin musa.


söndag 8 juli 2012

Juholt vs Löfven

Juholt var en god retoriker sades det, medan det lika ofta sägs att Löfven inte är det.

Men medan förtroendet för Juholt var i botten är det för Löfven i toppen.

Vad ska man säga om det?

Kanske hade "tråkige" Löfven inte blivit riktigt lika populär,

utan "glade" föregångaren Juholts alla ledsamma tillkortakommanden.

Vad skönt att det är han, säger folk, nu är det match igen;

retorikern fick gå hem, retoriken gjorde det inte.



måndag 2 juli 2012

Stumt

Poeten skriver

du läser.

Släpp att du är dum

om du inte begriper

vad poeten skriver.

lördag 16 juni 2012

En slump?

Läste en lustighet av danska Inger Christensen. Hon hade kommit på att det är samma bokstäver i det latinska ordet "Paradiso" som i det grekiska "Diaspora", förvisning.

"Slumpens ordnande inverkan" heter essän.

Om man läste ordet "paradiso" och provade att vara litet dyslektisk så kunde man alltså hamna i "diaspora", en mycket tankeförvirrande felåkning. Ur detta fick Inger Christensen till ett filosofiskt resonemang om Europas historia som inte var helt lätt att följa. "Förvisso blev vi förvisade från paradiset men kanske tog vi det bokstavligen med oss ut i diasporan", skriver hon i sin essä .

Blev förtjust i Inger Christensens fyndiga anagram och förundrad över hur  hon fick i hop tankeleken. Så det kan bli!

lördag 9 juni 2012

Tung läsning

Oj, dryga kilot tung
över sju hundra sidor lång
därtill
- riktigt goda recensioner;

nu tar jag mig an romanen Agaat av
sydafrikanska Marlene van Kiekerk,
huvudperson;
en kvinna fängslad i sjukdomen ALS.

Låt se om jag kommer i. Och igenom.