Skönhet som tvång

Vi har gröna glasknoppar på garderobsdörrarna.
Sådana hade de inte hemma hos Johanna Ekström.
Jag tycker inte heller att det är så fint
med gröna glasknoppar på skåp och dörrar,
har länge tänkt att de ska bytas ut,
men efter att ha läst Ekströms roman om sin uppväxt,
känns det inte så bråttom.
Skönhetskravet i det perfekta hemmet
lade sig som ett raster över både det yttre och det inre.
Kanske kände Johanna Ekström sig som Fröding
när hon skrev "Om man håller sig i solen",en skildring av ett liv
vars kniptångslika skönhetskrav tar.


...
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!


Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
- det vill ej tänja sig, det vill ej brista
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
när själv jag krossas, krossas också gallret.   (Gustaf Fröding ;  ur En ghasel)

En eld som fortfarande brinner.

Har sett ett två timmar långt program om Strindberg. Ingen i Sverige kommer ännu hundra år efter hans död  i närheten av denna förmåga, det skulle behövas minst fem-sex författare för att väga upp honom, sades det. Det stämmer säkert, Strindberg var alla ord på gigant man kan komma på; konflikternas mästare, språkets, men skulle nog beröra oss mindre om han inte först och främst var människa, en ibland gnällig och småaktig människa som på sin dödsbädd dock kunde säga: "Allt är försonat."

Men nästan att kulten snart skymmer mästaren, eller att vår beundran blir som en brandfilt på den eld som var störst i Sverige.

Litteraturhus i Lund

Det har bildats en förening som arbetar för ett Litteraturhus i Lund. Denna förening har under tre dagar haft ett program med författarframträdanden och diskussioner  av olika slag för att stödja intresset för ett Litteraturhus. Själv lyssnade jag idag på ett samtal med isländska Steinunn Sigurdadottir, på ett annat med Sigrid C, Ninni Holmqvist och Kristian Lundberg. Arrangemanget kallades Litteraturhusdagarna och höll till på litet olika ställen i stan, bland annat på det prisbelönta, nyöppnade Domkyrkoforum. Min tanke: roligt att dessa dagar  med en massa samtal om litteratur kom till stånd  -  men hade det varit bättre om allt hade samlats i ett hus, det vill säga i ett Litteraturhus? Hmm?

Fördel författarskola

Har noterat en förändrad inställning till författarskolor. För tio år sen var det tveksamt om det var en fördel att ha författarutbildning bakom sig; skulle det nämnas i följebrevet eller inte, diskuterade folk som sökte publicera sig. Idag ser jag att det ingår i reklamen för författarframträdande att en viss person har gått på till exempel Lunds Universitets Författarskola, LUFS. Helena Thorfinn, uppmärksammad dubutant under våren, är ett exempel: Helena vet vad hon talar om, och har sin examen från Författarskolan i Lund i ryggen, låter det i en inbjudan  till Litteraturbaren i Lund i veckan.

Skön litteratur

Publicerade här ett inlägg om Anders Behring Breivik där jag drog en parallell till huvudpersonen i Pär Lagerkvists roman Dvärgen. Inlägget försvann då jag av misstag tryckte på fel knapp. Det hela gick ut på att jag såg likheter mellan dvärgen och ABB. Kommer av detta att tänka på Leif Alsheimer, jurist och lärare vid Handelshögskolan i Jönköping,  som blev känd för att ha integrerat skönlitteratur i kurslitteraturen för jurister. Han upptäckte att studenterna inte visste  vem Kafka var  och följaktligen inte heller vad kafkastämning var. Det fick de lära;  Alsheimer  serverade en lång lista på romaner att läsa för Godkänt på juristutbildningen. Projektet finns redovisat i Bildningsresan som kom ut för några år sen. Bildning och utbildning hör ihop var budskapet.

Dvärgen 1944, en studie i ondska, står sig än.

I blåsväder

Författaren Günter Grass är i blåsväder efter att ha låtit publicera en dikt där han menar att Israel lika väl som Iran bör få sina kärnvapen under internationell kontroll. Resultat: Grass beviljas inte längre inresetillstånd i Israel.

Det går inte att kritisera Israel som det går att kritisera andra länder, menar folk i en flod av kommentarer. Min reflektion: Visst går det att kritisera Israel. Om man är beredd på svar på tal.

Israelerna är kolonister som tränger undan ett annat folk, precis som amerikanerna i ett tidigare skede trängde undan indianerna, engelsmännen aboriginerna...

Skillnaden och problemet nu: kärnvapen. Silkesvantarna på, tack.

"Förändra dig inte."

Förändra dig inte
fördjupa dig 
djupare
känslig som stenen

Detta är en dikt av Bo Carpelan som jag haft i huvudet sen början av åttiotalet. Jag tycker om dikten för att den så suveränt talar om att vara sig själv.